Idag gästbloggar ingen mindre än Liberala ungdomsförbundets förbundsordförande Adam Cwejman. Adam skriver om bistånd verkligen bör ses som ett mått på solidariet eller om det rentav är fel väg att gå, finns det möjligtvis andra medel med större effekt som kan hjälpa länder nå välstånd? Läs nedan!
Är nivån på biståndet ett mått på godheten hos ett land? Många skulle nog hålla med om att biståndet är ett tecken på hur civiliserat ett land är och vilken nivån av solidaritet är. Men finns det en tydlig koppling mellan biståndsnivåer och välståndet i ett land?
Ett av biståndets effekter är att det skapar en känsla av att vi delar med oss av vårt välstånd och att denna typ av global fördelningspolitik faktiskt handlar om några ordentliga summor pengar. Men kanske kommer vi behöva omvärdera vår syn på bistånd i takt med att vi inser vad det är som i själva verket leder till välstånd i fattiga delar av världen.
En artikel som publicerades i Reason magazine för några år sedan argumenteras det för att den bästa formen av fattigdomsbekämpning i själva verket är migration. Argumentationen tåls att citeras i sin helhet:
“If the 30 affluent countries making up the Organization for Economic Cooperation and Development (OECD) were to allow just a 3 percent rise in the size of their labor forces through loosened immigration restrictions, claims a 2005 World Bank report, the gains to citizens of poor countries would amount to about $300 billion. That’s $230 billion more than the developed world currently allocates to foreign aid for poor countries. And foreign aid is a transfer: The $70 billion that rich countries give leaves those countries $70 billion poorer. According to the World Bank study, wealthy nations that let in 3 percent more workers would gain $51 billion by boosting returns to capital and reducing the cost of production.”
Frågan om bistånd bleknar och blir nästan patetisk jämte vikten av att driva på för en liberal migrationspolitik. Kombinerat med konkreta möjligheter till arbete för migranterna kan man med ganska små medel lösa många av fattigdomsproblemen. Det handlar inte om några växelpengar här. Däremot får man nästan känslan av att biståndet faktiskt är just det.
Biståndet ger oss gott samvete och ger oss en känsla av att global fördelningspolitik faktiskt kan fungera. Samtidigt ser vi att pengar skickade från arbetskraftsmigranter och invandrare uppgår till mer än tre gånger den totala summan bistånd i världen idag. Flera stora länder är idag till stor del finansierade genom sin diaspora. Samtidigt köper västvärlden sig ett gott samvete genom att ge bistånd men samtidigt inte öppna upp sina marknader.
Givetvis spelar fortfarande bistånd en viktig roll, i synnerhet katastrofbiståndet och det bistånd som ges till områden där det finns få möjligheter till migration. Däremot bör man se över vad som faktiskt ger resultat för att minska fattigdomen i världen. Om det är så att vi i väst har helt fel fokus så bör vi tänka om och det omedelbart. En liberal utrikespolitik måste syfte till att titta på det som bevisligen fungerar. Floskler fungerar i en politisk debatt men kan inte ersätta politik som verkligen gör skillnad. Att kämpa för fria marknader och människor som fritt rör sig över dessa är troligtvis en av de absolut viktigaste striderna liberaler har att utkämpa. Här har vi en chans att göra riktigt skillnad.
Adam Cwejman,
Förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet
