På flyget från Wien till Kairo får vi kontakt med Ann som regelbundet reser till Egypten. Hon ger oss rådet att inte sätta oss i framsätet på taxibilarna. Chaufförerna brukar ta tillfället i akt att tafsa, berättar hon. Sexuella trakasserier är vanliga i Egypten. Det spelar ingen roll om kvinnor är klädda i niqab eller inte. Freedom House skriver i sin rapport att varannan kvinna har dagligen upplevt sexuella trakasserier. Gender GAPs undersökning placerar sig Egypten bland de sämsta av de 136 länderna. Det är den höga analfabetism, den låga politiska representationen och höga arbetslösheten som ligger bakom landets placering.
På kvällen träffar vi Hoda Badran - doktor i sociologi. Hon beskriver sig som övre medelklass. I likhet med många av sina vänner längtar hon tillbaka till universitetet i USA men hon vill hellre vara kvar och kämpa. Hon själv sov inte på torget under revolutionsdagarna men hon hjälpte sin dotter och dotterns vänner med mat, filtar och presenningar. Fattigdomen och korruptionen måste bekämpas, menar hon.
Kvinnorna spelade stor roll som aktivister i revolutionen, men när kvinnorna skulle demonstrera på 8 mars kom en motdemonstration av män. Revolutionsbröderna ville inte ha jämställdhet. När en beslutande kommitté bildades efter Mubaraks avgång blev ingen kvinna invald. Varför? Någon bestämde att utesluta kvinnorna.
Revolutionen handlade om männens demokrati och ekonomiska rättigheter – inte kvinnornas. Som alltid måste kvinnorna göra en andra revolution för att få sina rättigheter. Och nu, menar Hoda Badran, handlar det bland annat om att få behålla de små framgångar de har haft de senaste åren.
Innan president Mubarak tvingades avgå hade en del små steg tagits mot kvinnors och mäns lika rättigheter, bland annat förbjöds könsstympning och på några områden i familjelagstiftningen fick kvinnor ökade rättigheter. Nu – efter Mubaraks fall – i det ”Nya Egypten” höjs starka röster för att upphäva de nya lagarna. Dr Badran leder Alliance for Arab Women och gav oss en bild av kvinnornas Egypten som borde få vilken demokratikämpe som helst att börja gråta.
Starka kvinnofientliga krafter tar chansen när landet befinner sig i detta politiska vakuum. Det goda som ändå tycks ha kommit ut av revolutionen är att kvinnorörelsen har börja organisera sig. En paraplyorganisation har bildats för 27 kvinnoföreningar. Den 4 juni ska paraplyorganisationen samla 3000 kvinnor till ett konvent där en resolution ska antas. Problemen med att hitta en lokal för konventet är stora men på väg att lösa sig. Hoda Badran hoppas på finansiering från Sida.
Muslimska brödraskapet kommer sannolikt att ha kvinnor på sina listor i valet men inte många, inte på framträdande positioner och inte med några radikala krav som skulle strida mot Sharialagarnas könsförtryck, menar Hoda Badran . Ett par nybildade partier säger sig vilja driva kvinnornas rättigheter. Ett av dem är Free Egyptian. Hoda funderar på att gå med i det partiet.
Idag, fredag, ska ytterligare demostationer hållas på Thahir-torget. Syftet är att sätta press på militärrådet, som inte har kunnat ge besked om valdatum, eller ens vilka val som ska hållas. Alla verkar befinna sig i ovisshet och någonstans där bakom militärrådet finns några/någon som styr men vem? Det är lätt att bli konspirationsteoretisk med alla vaga besked. Egypten verka befinna sig i ett tillstånd där ingen riktigt vet vem man kan lita på just nu.
Bonnie Bernström, ordförande Liberala Kvinnor
Fatima Svanå, vice ordförande Liberala Kvinnor
